''När man öppnar sig inför sin egen mamma om en relativt allvarlig grej. Och jag öppnar mig för henne p.g.a. av en anledning. Och hon ringer min pappa + hela släkten och skvallrar. Och jag tycker att det är jobbigt redan som det är! Önskar att jag kunde skriva om det. Men jag vill bara komma ur allting först.

Dom här dagarna har jag inte mått så bra. Konstigt egentligen? Jag försöker tvinga/vänja mig av vid en person som jag älskar, som vart min bästa vän i över ett år. Som känner mig bättre än min egen mamma. Och idag så träffades vi igen. Och jag kände ingenting nästan. Att jag kunde vända ryggen och gå därifrån. Detsamma var nog från hans sida. Och det var också jobbigt. Det är jobbigt för att jag tänker alltid vad händer sen?

Sen så är jag inne i en livskris just nu. Då jag bara behöver ta det lungt. Alla ringer och klagar. Min pappa är värst. Säger att min blogg är dålig och berättar för mig hur den skulle kunna bli bättre? Jag känner mig sviken av alla nästan.

Näe nu ska jag vara positiv, men jag lovade mig själv att alltid vara ärlig mot alla andra. Men vad hände med att vara ärlig mot sig själv? Jaja…

Det här ska bli en fett bra resa!! Och jag har nog aldrig behövt en så mycket som nu. Tagga, vi åker hemifrån Steffi om 3 timmar!! Wooppaaa!!''