Nu när det är 1år sen på fredag att jag födde Emanuel tänkte jag berätta hur min upplevelse var av det hela. :) Inte så intressant för er som inte är gravida kasnke men ändå.

Dagen innan jag födde Emanuel var vi alla på helspänn och undrade när han skulle komma då han va beräknad den 27 mars. Jag och Jesper åkte ner till min syster Lillemor och lånade hennes badkar för att ett varmtbad och avslappnande kan få igång allt.
Efter ett långt skönt bad begav vi oss hem för att sova. Vi trodde absolut inte detta med bad skulle funka men jo de gjorde det.
Morgonen på fredagen vaknade jag av att jag hade ont i magen, Jag reagerade inte så mycket då jag hade haf ten jobbigt gravititet med smärta redan.
När jag gick ner och pratade med mamma sa ja att jag hade ont i magen. de som högg och sen försvann det och sen högg det igen, som kramp nästan. Mamma vart helt till sig och sa men Emma du har värkar låter det som!!!
Hon ringde sjukvårdsupplysningen och dom sa att det var värkar. MAmma ville direkt till BB men jag tog det lungt och ville äta frukost först och väcka Jesper. Så jag var helt lugn och åt min frukost för att sen gå upp och väcka jesper med beskedet om att vi skulle till BB och föda barn denna dag. Jesper såg chockat på mig och fattade nog inte att det var allvar. Sen åkte vi. När vi kom till BB kändes det som om allt var falskt alarm, Men efter dom kollat mig och mätt värkarna så sa dom att du åker inte här ifrån utan din bebis. Jag fick ett glädje anfall i huvudet och chockad var man så klart. Jag skulle komma hem med en Emanuel nästa gång jag for här ifrån.
Mamma var lite till sig och visste inte vad. haha. Hon åkte hem medans jag och jepser stannade på förlossningen.
Efter ett tag när dom kollade så var jag ganska mycket öppen så dom skulle ta hål på fostervattnet. Det kändes helt konstigt. små varmt vatten som forsade haha. som om man kissade på sig fast enormt mycket!
det var inte så bekvämt. haha.
Efter det vart magen lite mindre.
Mina riktiga krystvärkar ville inte riktigt komma så dom gav mig något så jag skulle få dom. Och när jag väl fick värkarna gjorde dom ganska ont. Som små knivar i magen, fast man känner att man måste krysta. mend e fick jag inte än. Jag fick epeduralen i ryggen efter det. Jag var livrädd för den och trodde det skulle göra jätte ont men det kändes knappt och när dom höll på fick jag som elstötar i ena sidan kändes det som. lite fränt.
Den kom det mer och mer värkar, tätare och tätare,  värre och värre. och tillslut skulle jag börja.
Jag började må illa och kunde inte andras så jag tittade på jepser och vipps... Jag spydde ner honom med blåbärssoppa HAHA!.
Juste mamma och pappa hann komma och hälsa på en snabbis innan jag födde , ca en timma innan, eller nått.
Men den var det dags.
Det var väldigt många i rummet och 2 st höll upp mina ben så jag kunde krysta. Efter ett tag när han var på väg typ fastnade han och hans puls gick ner. sköterskorna blev små stressade och jag blev nervös. dom sprang efter en docktor som tog en sugklocka som dom fäste på Emanuels huvud och Drog. Den smärtan var fruktansvärd!
jag kände hur jag sprack och det kändes som om jag höll på att dö. Men jag skrev inte under förlossningen alls. jag små grät och bad dom tyst sluta.
Efter några krystar till och hårda drag var han ute.
Han va aldeles tyst och Jesper fick inte klicka navelstängen utan dom tog honom och sprang iväg. jesper fick följa med. Emanuels mådde bra men skrek ingenting. dom försökte få han säga nått men det gick ej.
Han var inte blå/vit kladdig som alla andra bebisar man ser födas på tv typ. Han var helt ren.! :O
Han bajsade första gången på vågen haha. och sen fick jag hålla honom. den kändes otroligt.
Jag  var jätte trött och hungrig som om jag inte  fått mat på dagar.
efter nån timme kom dom med grattis brickan och jag vräkte i mig haha.
Emanuel sov så gott i vagnsängen.
Men innan vi fick brickan skulle ju dom sy mig oxå. jusste. fyfan....
Jag fick en stooor spruta där nere flera ggr men jag kände ändå när dom sydde. AJ!
På natten blödde jag så hilma mycket och att gå på toa var nästan omöjligt.
Jag var tvungen att stå i duschen i veckor efter förlossningen när jag skulle kissa.
jag var tvungen att dusha där när jag kissade annars sved det så enormt, men det gjorde det ändå.
jag sprack ändå upp!!!
jag grät hela tiden pgr av smärtan. det tog flera veckor innan jag kunde sluta gråta.
man kunde knappt gå. och det blödde så enormt mycket.
Men nu har jag Emanuel :) min skatt efter all denna smärta. det är han värd!

Detta är från min blogg jag hade då jag födde Emanuel. Inlägget från BB:

''igår torsdag kl 20:01 födde jag Emanuell Curt Mikael Rolandsson!
Vi var inne på BB vid 09:00 ungefär. för jag hade fått värkar.
jag var inte beredd på att föda , jag trodde inte det var sant haha
Men vid 19:30 ick jag krystvärkar och började förlossningen.
Men det vart lite komplikationer. Emanuells hjärta log svagare så vi fick ta ut honom med sugklocka. men han mår jätte bra nu!

Han ammar som han ska och väger 3220g och var 49cm lång igår, Men han var lite längre pgr av sugklockan då.
alla på BB är förundrade över hans hårsvall, han har jäte jockt och mkt hår! :D

Får se när vi får åka hem från BB, Sitter nämligen här nu vid en laptop.
Jag sprack upp inuti så fick sy ganske mkt. Så får se när vi åker hem. Men troligen Imorn eller på söndag eftermiddag.

Bloggar mera sen. nu måsta jag och min familj vila oss lite ;)

kram på er !!''

---

Så här tjock var jag den 10 mars ifjol!