Jag är så trött, arg och ledsen. Så besviken på mig själv. På min kropp och psyke. Varför kan inte jag vara lika starkt som alla andra? Ja, visst. Jag är ganska sjuk men jag lever ju. Men ändå sitter jag och mår psykiskt dåligt av att jag ahr problem. varför kan jag inte bara vara lika starkt som alla andra som är sjuka? Jag kommer aldrig att bli fri mina sjukdommar så att sitta och förstöra mitt liv med inre demoner kommer inte göra mig varken lyckligare eller friskare. Men ändå. Jag är så rädd. 

Tänk om jag får preblem med min operation igen och ännu en gång får komplikationer. Denna gång skulle pengarna vara slut och jag skulle få se sjukt ful ut. Samtidigt som att jag skulle få ha skit ont i boobsen livet ut. Kanske blir jag tvungen att ta ut dom och ha kastat 54.000kr i sjön. 

Jag vill bara slita av mig håret och riva av min skinnet. Jag vill ställa mig och skrika mitt ute bland folk. Jag vill visa hur ont et gör på insidan att ha sånna problem i livet på utsidan. 

 

Jag vill ju bara leva utan tabletter och värk. Jag vill ju bara vara 24år på alla vis. 

 

Jag kan erkänna att jag ahr ett missbruk. Eller missbruk å missbruk. Men jag shoppar JÄMT. Jag shoppade upp 16k på 2veckor för nån månad sen. På vad? Har ingen aning. Jo en dator på 3k. Jag bedövar mina känslor med att handla saker. Får jag inte handla nått en dag så mår jag fruktansvärt dåligt. Jag sätter mig seriöst och gråter. 

Jag hade kunnat spara sjukt mycke pengar och skaffa körkort m.m. men det går inte.... Jag MÅSTE köpa grejjer hela tiden... MÅSTE.