Nu har jag sålt av min fina rosa skoterhjälm, Lv väskan och massor med grejer som jag älskade. Men jag gör det för att min kropp är viktigare än en pryl.
Pratade med mamma idag och hon hade bestämt sig för nått som får mitt hjärta att gå isär. Får sån ångest över detta. Samtidigt är jag jätte glad över att hon ska göra så. Men jag har redan fått så mycket hjälp. 
Hon ska lägga ut resterande av operationspengarna som jag inte lyckas få ihop.
Jag får sånna skuldkänslor, men jag kunde inte få henne att inte göra det heller. Hon ville så gärna hjälpa mig eftersom jag har haft ett svårt liv hitills och hon känner att hon äntligen kan hjälpa mig på ett sätt. 
Men gud. Jag har sån magknip. Tårarna samlas och jag bara siter och tänker. Ush... 
 
Nu ska jag byta om till myskläder och lägga mig framför en film.